Varför vågar jag inte?
Jag vill att folk ska va ärliga mot mig eftersom jag vet att ärlighet varar längst. Jag har kommit fram till att det inte är så enkelt att bara säga vad man tycker till vissa personer... förstår inte varför egentligen men för min del kanske det är att jag är rädd för att blir sårad. Jag tänker tillbaka till lågstadiet när allt var bra och man slapp bry sig om allt och hur lätt allt var i alla fall för mig. Önskar att allt kunde vara som det var förr nu.
Vad ska man säga...
Varför ska livet va så svårt när man inte får svar? Det jag vill är att folk ska va ärliga, jag är trött på att behöva känna mig osäker i allt jag gör. Vad ska man göra för att allt ska va bra? hur svårt ska det egentligen vara att berätta hur man känner och tycker?
Ibland är livet svårt och vem pratar man med då? Jag vill få ut så mycket men vet inte vem man ska prata med...vad man än säger kommer ut till just dom som man inte vill ska veta något så istället står man med alla känslor inom sig och vet inte hur man ska göra för att få folk ska förstå. Just nu har jag så mycket känslor inom mig så det känns som om jag snart exploderar...hoppas att jag snart har allt utrett och kan fortsätt mitt liv som det var innan känslor för andra kom in i bilden.
Idag får texten tala för sig själv om hur jag känner mig för tillfället
Jag ville mötas nånstans nere på djupet jag har varit där förut och jag är inte rädd dina ögon ändrar färg i ljuset men dom kan titta nu, jag är beredd Lät du henne komma närmre var hon vackrare än mig det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut hur ska man älska nån som har älskat nån förut Jag minns så väl hur hon blev presenterad men det var jag som lät henne komma in och jag har försökt att ge dig hela skulden fast jag innerst inne vet att den är min Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret utanför stadens finaste hotell och dina händer ber mig sova över som ett sätt att säga – tack för ikväll Lät du henne komma närmre… Vissa stunder kan det kännas ensamt om du undrar vad jag tänker på så jag håller hårt och kryper tätt intill dig som om hon skulle försvinna då Vi talar sällan högt om våran framtid vi talar aldrig högt om det vi har dina drömmar blir allt svårare att se nu och mina finns snart inte längre kvar Lät du henne komma närmre…
